it can't be

för ett år sen
såg det ungefär likadant ut i mitt huvud som det gör nu
allt är en enda röra .
tänk dig ett modernt möblerat rum -
som helt plötsligt blivit bombat av saddam
eller liknande, för att du ska få en inblick alltså .
jag vet varken hur jag ska tänka eller vad jag ska göra
det är verkligen inte okej just nu
att vara, eller att inte vara
jag kan inte bestämma mig
jag gör väldigt mycket för att det ska gå bra
för honom .
ibland undrar jag om han ens lyssnar
älskar honom, det gör jag mer än allt
tvekar inte en sekund
besviken är vad jag är
för vissa gånger är det faktiskt inte okej
jag förstår inte vad jag gör för fel
allt är mitt fel, hur lite mitt fel det än är
så tar jag på mig all skuld
förlåt men jag saknar dig, thats it